Rädsla

Rädsla - människors största fiende enligt mig. När du låter rädsla styra så stänger du ditt hjärta. När du stänger hjärtat agerar du inte utifrån kärlek.

Jag är uppvuxen under Kalla kriget. Rädslan som fanns för ett krig med atomvapen och jag minns den rädslan som förlamande. Den hindrade mig som människa att utvecklas. Så kom Berlinmurens fall och rörelsen av frihet var igång. Den känslan var ny för mig och befriande. Jag har nu lärt mig att leva utan rädsla och tillåter inte mer att den känslan får något grepp om mig. Aldrig mer.

Min åsikt är att rädsla hindrar människan att bygga sin självkänsla. Utan självkänsla kommer osäkerheten till den egna förmågan, att veta vad det är du vill och att kunna välja utifrån sig själv. Och den hindrar dig från att agera utifrån ditt hjärta. Alla människor är goda i grunden och det är meningen att hjärtat ska styra våra handlingar, alltså utifrån kärlek. Även att känna kärlek till sig själv. Detta är min övertygelse.

När omvärldens olika händelser med icke kärleksfulla intentioner sköljer över oss och olika domedagsprofetioner utmålas, där ofta pengar finns med som en central aspekt, kommer rädsla säkert krypande till många människor. Visst märks det när människor känner rädsla? Jag tycker att det märks på att de genast tänker mindre, vill inte dela med sig och skulle kunna vara den som slår hårt på de fingrar som krampaktigt håller sig fast i livbåten. Det jag tycker känns annorlunda numer, glädjande och upplyftande, är hur många människor som agerar utifrån hjärtat. De uttrycker ingen rädsla för att dela med sig av det som finns och det med öppna armar. Detta anser jag är villkorslös kärlek i sin renaste form.

Låter du din rädsla styra dig? Om du lyssnar till din rädsla och hör vad den säger dig. Sedan lyssnar du till ditt hjärta och hör vad det säger. Vad du lyssna till och vill leva utifrån är sedan ditt val.

För min del är det hjärtats röst som styr mig. Länge leve den villkorslösa kärleken!


 

Kommentera gärna: